Word nr 89 ute nu!

Nya Word finns att läsa digitalt här nedanför, och på papper i Uppsalas gymnasieskolor.

Kontakt

Elin Mellerstedt

Chefredaktör Word

018-700 99 38

elin.mellerstedt@barnombudet.se

Elin leder ungdomsredaktionen för Word.

Words aktiviteter

Mer om Word

Word är en plattform av och för unga i Uppsala. Word har funnits sedan 2006 och vill stärka ungas möjligheter till inflytande, delaktighet och påverkan i Uppsalas samhällsliv.

 

Kärnan i Word är en ungdomsredaktion, elever i årskurs 9 och gymnasiet, som med stöd av en chefredaktör skapar innehåll och utvecklar olika aktiviteter och forum. Fokus ligger bland annat på samtal mellan unga och beslutsfattare.

Word är en del av Barnombudets arbete för att stärka barns och ungas röster.

Ansvarig utgivare: Lisa Skiöld.

Ingång #89, tema LÄNGTAN

Längtan efter att åldras

Av Märta Andersson Arnqvist

Härom veckan skulle jag för första gången i mitt liv få se Sveriges roligaste kvinna: Liv Strömqvist. Hennes show ”Liv pratar” spelades på Scalateatern och jag hade fått tag på biljetter. Mina förväntningar var skyhöga när jag klev in i foajén. Jag möttes av en varm stämning. Överallt satt, stod och gick det människor, vuxna människor. Men inte vilka vuxna som helst, nej, de här var speciella.. Genom garderoben, baren, kön, växte sig känslan allt starkare. Det var svårt att sätta fingret på vad det var som gjorde att just de här människorna stack ut men det var något alldeles särskilt med dem.

Tio minuter innan föreställningen tog jag min plats i den intima teaterlokalen. Jag satt i bakre delen och hade en perfekt överblick av rummet, som sakta men säkert fylldes. Det var då polletten föll ner. Plötsligt förstod jag vilken typ av människor jag befann mig bland; Scalateatern var fylld till sin bredd av coola kvinnor.

De coola kvinnorna hade ullkappor, rufsiga håruppsättningar och röda läppar. Rummet myllrade av färgglada glasögon, skinnstövlar och Marimekko-tryck. De pratade högt, skrattade och tog plats. Det fanns så mycket lycka i deras uttryck. Jag satt som paralyserad där på min plats i den bakre delen av salongen och iakttog spektaklet. Runt mig vimlade det av coola kvinnor i alla åldrar. Deras värme hade smittat av sig och mina mungipor följde efter. Där satt jag och log som ett fån. Jag hade hittat coola kvinnor, och för första gången var jag inte rädd för framtiden.

LÄS MER I DEN DIGITALA TIDNINGEN