Så gör du orosanmälan

Vad lagen säger

Socialtjänstlagen, 14 kap.

Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden m.m.

Olika yrkesgruppers anmälningsplikt regleras i socialtjänstlagen.

1 § Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:

  1. myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom,
  2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården,
  3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
  4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.

De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet.

Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i första stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd.

Barnombudets roll

Vad vi kan göra i rådgivning

Vi kan endast hjälpa till inom Uppsala kommun och när det handlar om vård eller andra frågor inom Region Uppsala.

Vårt perspektiv är barnets och barnets rättigheter. Vi vill gärna prata direkt med berörda barn om det är lämpligt/möjligt. Läs mer om vår rådgivning.

Utanför Uppsala? Läs mer här.

Barnombudet

Ett lokalt, fristående barnombud

Barnombudet är en ideell förening. Vi arbetar lokalt, regionalt och nationellt, alltid nära barn. Vårt kontor ligger i Uppsala.

Vi har idéburet offentligt partnerskap med Uppsala kommun och Region Uppsala.

Vi är helt fristående från kommun, region och stat. Det ger oss stora möjligheter att agera för barns och ungas rättigheter.

Kontakt

Sociala medier

FacebookInstagramLinkedin

Det är viktigt att du gör en orosanmälan snabbt om du är orolig för att ett barn far illa.

Om orosanmälan

Om du misstänker att ett barn far illa är det viktigt att du anmäler din oro till socialtjänsten. Den som arbetar med barn och unga har anmälningsplikt. Alla andra bör enligt lagen anmäla.

Läs om orosanmälan

Det finns inga formella krav på hur en anmälan ska se ut.

  • Anmälan kan vara muntlig och/eller skriftlig.
  • Socialstyrelsen rekommenderar att du som är anmälningsskyldig anmäler skriftligt. I en akut situation kan det vara nödvändigt att göra en anmälan per telefon, men då bör din anmälan bekräftas skriftligt.

Anmäl på en gång

Anmäl så fort du fattar misstanke om att ett barn far illa. Du behöver inte vara säker på att något är fel – det är socialtjänstens uppgift att ta reda på det.

Verksamhetsrutiner

På myndigheter och yrkesmässigt bedrivna enskilda verksamheter bör det finnas rutiner för hur en anmälan ska göras. Vill du ha hjälp att upprätta rutin – vänd dig till din chef eller till socialtjänsten där du bor. Om det ska upprättas en anmälningsrutin på din arbetsplats är det bra att jobba med den i hela personalgruppen.

Det är viktigt att alla vet hur det går till att anmäla och av vilka anledningar det ska göras.

Du kan vara anonym

Du som inte har anmälningsplikt kan vara anonym. Om du väljer att vara anonym är det svårare för socialtjänsten att agera på din anmälan. Men om du är orolig för ett barn, är det bättre göra en anonym anmälan än att inte gör någon alls.

Anmäl så här

För att göra oron konkret kan du dela upp anmälan i två delar. Beskriv

  1. först vad du sett eller hört och
  2. sedan varför det får dig att känna oro.

Lämna dina kontaktuppgifter så att du kan bli nådd de närmaste dagarna, eller hänvisa till en kollega som är insatt i ärendet. Detta gäller framför allt dig som har anmälningsplikt, men det underlättar alltid för socialtjänsten.

Du som inte har anmälningsplikt kan göra en anonym orosanmälan.

Informera föräldrarna?

Informera inte föräldrarna om din anmälan i de fall där det finns misstanke om våld eller sexuella övergrepp.

Om utredningen läggs ner

Har du anmält, utredningen har lagts ner, men din oro kvarstår? Anmäl igen!

Därför ska du göra orosanmälan

Vad lagen säger

Socialtjänstlagen, 14 kap.

Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden m.m.

Olika yrkesgruppers anmälningsplikt regleras i socialtjänstlagen.

1 § Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:

  1. myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom,
  2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården,
  3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
  4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.

De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet.

Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i första stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd.

Barnombudets roll

Vad vi kan göra i rådgivning

Vi kan endast hjälpa till inom Uppsala kommun och när det handlar om vård eller andra frågor inom Region Uppsala.

Vårt perspektiv är barnets och barnets rättigheter. Vi vill gärna prata direkt med berörda barn om det är lämpligt/möjligt. Läs mer om vår rådgivning.

Utanför Uppsala? Läs mer här.

Barnombudet

Ett lokalt, fristående barnombud

Barnombudet är en ideell förening. Vi arbetar lokalt, regionalt och nationellt, alltid nära barn. Vårt kontor ligger i Uppsala.

Vi har idéburet offentligt partnerskap med Uppsala kommun och Region Uppsala.

Vi är helt fristående från kommun, region och stat. Det ger oss stora möjligheter att agera för barns och ungas rättigheter.

Kontakt

Sociala medier

FacebookInstagramLinkedin

Det kan kännas svårt att ta steget att göra en anmälan. Det här är några skäl till varför du bör anmäla om du är orolig för att ett barn far illa.

Om du är orolig för ett barn ska du göra en orosanmälan. Några anledningar:

  • Kom ihåg att det är din oro för barnet som du anmäler. Du anmäler inte föräldrarna och anmälan är inte riktad ”mot” någon.
  • För att barnet och familjen ska kunna få stöd och hjälp.
  • Föräldrar är sällan ”dåliga” – oftast är det en situation som är för svår
  • För att du vill barnets bästa.
  • Barnet mår bättre av att någon ser att barnet inte har det bra och att den som anmäler vill hjälpa.
  • Din anmälan kan vara det som behövs för att familjen ska kunna få hjälp och vilja ta emot hjälpen.
  • Du hjälper socialtjänsten att se hela bilden. Samverkan kan hjälpa barnet.
  • Barnets behov ska vara utgångspunkten.

Om orosanmälan

Om du misstänker att ett barn far illa är det viktigt att du anmäler din oro till socialtjänsten. Den som arbetar med barn och unga har anmälningsplikt. Alla andra bör enligt lagen anmäla.

Läs om orosanmälan

Kränkning och mobbning i skolan

Enligt läroplanen har skolans rektor ett särskilt ansvar för att skydda elever mot kränkningar. Rektor har också ett särskilt ansvar för att hjälpa de elever som blivit utsatta.

Mobbning och kränkningar

Kränkningar kan vara många olika saker. Det är alltid den som mobbar och kränker som gör fel.

Läs mer om mobbning och kränkningar

Skolan måste hjälpa till

Om skolan får veta att en elev känner sig utsatt måste skolan direkt ta reda på vad som hänt och försöka hjälpa till. Skolan måste också göra allt för att det inte ska hända igen.

Skolans rektor ska se till att elever som blir utsatta för kränkningar får hjälp.

Detta gäller om kränkningarna sker i eller i samband med skolan/förskolan eller fritids – exempelvis på skolbussen.

En del kränkningar som sker utanför skolan, till exempel via mobiltelefon eller på nätet, har ändå med saker som händer i skolan att göra. Då har också skolan ett ansvar för att ordna det.

Två viktiga planer

Alla skolor ska ha en plan för att alla ska behandlas likadant och mot kränkande behandling. Det kallas för en likabehandlingsplan. Den ska skrivas om varje år och ska handla om just den skolan. Den ska tas fram tillsammans med personal och elever och gärna också föräldrar.

Planen ska innehålla en främjande, en förebyggande och en åtgärdande del. I planen ska det stå:

  • hur skolan ska se till att kränkningar och mobbning inte sker
  • vem som ansvarar för vad
  • vad skolan ska göra om mobbning eller kränkningar upptäcks.

Om en elev har blivit utsatt ska skolan skriva ner vad som ska göras och hur och när man ska kontrollera om mobbningen eller kränkningarna tagit slut. Det kallas för en handlingsplan.

Om ett barn blivit kränkt i skolan

Det första steget är alltid att prata med en lärare eller någon annan vuxen på skolan. Berätta vad som hänt och hur barnet känner sig.

Alla kränkningar ska rapporteras till rektor som ska göra en anmälan till skolans huvudman (kommunen eller den som driver skolan).

Slutade kränkningarna inte? Undersök om det finns ett antimobbningsteam på skolan och kontakta det. Eller kontakta skolans sköterska, kurator, psykolog eller läkare.

Fortfarande inte bra? Kontakta rektor som är ytterst ansvarig för skolans arbetsmiljö och att inga elever kränks.

Om inga av dessa kontakter och möten har lett till att kränkningarna upphör, och du upplever att skolan inte gör tillräckligt, så kan du göra en anmälan till huvudmannen för skolan.

Att anmäla skolan

Om det är en kommunal skola finns det oftast ett formulär på skolans hemsida. Här kan du beskriva på vilket sätt du inte tycker att skolan gör tillräckligt.

Om det är en friskola är ibland rektor den som är högst upp och då får du gå till Barn- och elevombudet.

Ibland finns det någon som är chef över rektorn som du kan kontakta. Det är olika för varje friskola.

Om en vuxen kränker ett barn i skolan

Om någon som arbetar med barn har kränkt ett barn

Anmäl till Skolinspektionen. De tar reda på vad som hänt, och hur skolan har arbetat med att förhindra att det händer igen.

Om Skolinspektionen kommer fram till att skolan har gjort fel så kan de ge olika typer av kritik beroende på hur allvarliga felen är, för att få skolan att bli bättre på att motverka och hantera kränkningar. Skolinspektionen kan däremot inte hjälpa just den elev som blivit kränkt eller mobbad.

Diskriminering

Ibland kan en kränkning vara diskriminering. För det krävs två saker: Det ska vara någon som bestämmer över barn som kränker ett barn, till exempel någon som arbetar på skola, förskola eller fritids. Kränkningen ska också handla om någon av diskrimineringsgrunderna (se faktaruta).

Diskriminering är olagligt.

En elev kan inte diskriminera en annan elev. Endast någon som bestämmer över en annan kan diskriminera.

Du kan anmäla till Diskrimineringsombudsmannen (DO). DO utreder och kan ta det som hänt till domstol. Men det är ovanligt.

Om ett barn kränker ett barn i skolan

Om ett barn blir kränkt av ett annat barn i skolan kan du anmäla det till Barn- och elevombudet. De tar reda på vad som hänt och hur skolan har arbetat med att förhindra att det händer igen. De ingriper inte i just ditt fall.

När BEO har utrett saken kan de till exempel ge en anmärkning eller ett föreläggande till skolan. På sdet sättet ska skolan bli bättre på att motverka och hantera kränkningar.

Övrigt att tänka på

  • Kolla planerna! Hur ser skolans arbete för likabehandling och mot kränkningar ut. Finns det en plan? Det måste de ha! Följer skolan planen?
  • Dokumentera! För att kunna beskriva vad skolan gjort eller inte gjort för att ta itu med kränkningarna eller mobbningen, så måste du skriva ner så mycket som möjligt. Spara mejl och anteckningar från möten, och skriv ner eller spela in samtal. Du får spela in samtal om du själv är med i rummet, och du får spela in telefonsamtal där du medverkar; du behöver inte tala om att du spelar in för de andra. Tänk på att inte använda inspelningar eller sparade mejl på ett sätt som kränker den andra personen!
  • Polisanmäla? Om du tycker att kränkningen är ett brott (till exempel misshandel, förtal, förolämpning eller hatbrott) så kan du göra en polisanmälan.

Är mitt barn utsatt?

Det finns många tecken på att ett barn är utsatt för kränkande behandling eller mobbning. Dessa tecken kan också ha helt andra förklaringar.

Mobbning och kränkningar

Kränkningar kan vara många olika saker. Det är alltid den som mobbar och kränker som gör fel.

Läs mer om mobbning och kränkningar

Några tecken på att ett barn utsätts för kränknande behandling är:

  • Huvudvärk och magont
  • Trötthet och sömnsvårigheter
  • Ovilja att gå till skolan eller skolvägran
  • Humörförändringar – till exempel aggressiva utbrott, irritation
  • Ovilja att prata om skolan hemma
  • Nedstämdhet, ledsenhet
  • Barnet börjar isolera sig eller har inga kamrater
  • Kommer hem med trasiga kläder, blåmärken och är smutsig

Barn lägger ofta skulden på sig själva när de blir kränkta. Tala om för ditt barn att det är de andra som gör fel om de mobbar eller kränker. Betona att det inte är något fel på barnet. Vem som helst kan råka ut för mobbning eller kränkningar.

Varför berättar inte barnet hemma?

Ibland berättar barnet inte om vad det är med om. Det kan finnas många orsaker till det. Här är några:

  • Barn skyddar föräldrar och andra vuxna från att bli ledsna/upprörda
  • Barnet skyddar sin egen självkänsla – om man inte pratar om det finns det inte
  • Det kan vara smärtsamt att berätta – vill slippa reaktioner, frågor eller tvivel
  • Barnet kan vara utsatt för hot som är kopplat till just om barnet berättar

Fempowerment

Erbjuder juridisk rådgivning, hjälp och stöttande samtal vid kontakt med myndigheter på olika språk.

Specialiserade på våld i nära relationer, vårdnadstvister, migrationsfrågor, skilsmässa, asylfrågor, kvarboende m.m.

Kostnadsfria juristresurser

Det finns många kostnadsfria juridiska tjänster.

En timmes rådgivning med en advokat kostar från 1500 till 6000 kronor. Jurister är oftast något billigare.

Med ordentliga förberedelser så går det att få ut mycket av en timmes rådgivning. Förberedelserna kan bestå i att först kontakta en kostnadsfri juristresurs och tydligt formulera vad som är problemet och vilket mål du har med att kontakta en jurist.

Några exempel på kostnadsfria juristresurser i Uppsala och på internet finns längre ner.

Att tänka på innan du kontaktar en juristresurs

  • Var realistisk med vad du kan förvänta dig. Tänk på att det är en gratistjänst som ofta har begränsad tid att hjälpa dig.
  • Var förberedd! När du har begränsad tid så behöver du maximera den. Formulera dina frågor tydligt och berätta exakt vad du vill veta.
  • Tänk på kompetensen hos den som svarar på din fråga. Är det en student, jurist, advokat? Har personen praktisk erfarenhet? Det kan påverka hur du ska bedöma svaret.