The new Word can be read digitally below, and on paper in Uppsala's upper secondary schools.
Current release dates
Word is published four times a year.
- #90 17 March 2025
- #91 19 May
-
#92 10 November 2025#93 9 March 2026
More about Word
The youth magazine Word has been produced by and for young people in Uppsala since 2006. Word wants to strengthen young people's opportunities to influence and participate in Uppsala's social life.
The magazine is part of the Ombudsman's work to strengthen the voices of children and young people.
Word has been available since 2006 and is available in all upper secondary schools in Uppsala and is distributed to decision-makers in the municipality. It can also be read in public libraries and leisure centres, among other places.
Publisher in charge: Lisa Skiöld.
Ingång #89, tema LÄNGTAN
Längtan efter att åldras
Av Märta Andersson Arnqvist
Härom veckan skulle jag för första gången i mitt liv få se Sveriges roligaste kvinna: Liv Strömqvist. Hennes show ”Liv pratar” spelades på Scalateatern och jag hade fått tag på biljetter. Mina förväntningar var skyhöga när jag klev in i foajén. Jag möttes av en varm stämning. Överallt satt, stod och gick det människor, vuxna människor. Men inte vilka vuxna som helst, nej, de här var speciella.. Genom garderoben, baren, kön, växte sig känslan allt starkare. Det var svårt att sätta fingret på vad det var som gjorde att just de här människorna stack ut men det var något alldeles särskilt med dem.
Tio minuter innan föreställningen tog jag min plats i den intima teaterlokalen. Jag satt i bakre delen och hade en perfekt överblick av rummet, som sakta men säkert fylldes. Det var då polletten föll ner. Plötsligt förstod jag vilken typ av människor jag befann mig bland; Scalateatern var fylld till sin bredd av coola kvinnor.
De coola kvinnorna hade ullkappor, rufsiga håruppsättningar och röda läppar. Rummet myllrade av färgglada glasögon, skinnstövlar och Marimekko-tryck. De pratade högt, skrattade och tog plats. Det fanns så mycket lycka i deras uttryck. Jag satt som paralyserad där på min plats i den bakre delen av salongen och iakttog spektaklet. Runt mig vimlade det av coola kvinnor i alla åldrar. Deras värme hade smittat av sig och mina mungipor följde efter. Där satt jag och log som ett fån. Jag hade hittat coola kvinnor, och för första gången var jag inte rädd för framtiden.
LÄS MER I DEN DIGITALA TIDNINGEN